Jävla PMS

Med risk för att det blir lite personligt så tänker jag gnälla lite till ... Satt ju och gnällde häromveckan över mitt usla humör, och en av mina vänner skrev en kommentar om att det kanske var PMS.. Yeah right, jag har ju min hormonspiral och brukar ju slippa sånt där skit helt hann jag tänka. Men nej då, dan efter var det bara att inse att det visst var nån jävla PMS. And still is. Har svullat godis en vecka i streck och känner mig fortfarande tidvis så jävla irriterad.. Irriterad på att det är stökigt hemma, på jobbet, på att Ebba är förkyld och sover rackigt fortfarande. Och på att dagisinskolningen fortfarande går sisådär. Och som löken på laxen har jag precis sett ett superdeppigt avsnitt av grejs anatomy.. Snacka om att gräva ner sig i olycka va?? Jag måste nog börja ta tag i saker och vända kurvan uppåt igen.. Frågan är bara var man ska börja... Sova ett par timmar kan nog va en bra start... Natti natti!