Förlossningen...

Tänkte ge mig på ett försök att skriva ner hur förlossningen gick..

Enligt mina egna beräkningar skulle ju lillskorpan komma den 31/7 och enligt ultraljudet den 6/8, så nånstans däromkring anade man ju att det skulle dra igång..

På onsdagen så var vi mest bara hemma och satt och fikade och snackade skit, var vid det laget riktigt less på att vara gravid, då jag hade ont överallt.. Ont i fogarna, ont i magen, kändes som om den skulle spricka framåt kvällen och lillbusan var helt galen på kvällarna, bökade och buffade och pressade sig neråt så det nästan gjorde ont..

Gick och la mig vid elvatiden och läste en bok och vid halv tolv släckte jag.

Tror jag precis hann slumra till innan jag vaknade tio minuter senare av att det kändes "skumt" i magen..
Låg kvar en stund i sängen och funderade och kände efter.. Joo nånting var det allt..
Svårt att avgöra vad bara..

Vid tolv gick jag upp och kissade och hämtade mobilen.. Då fick jag första riktiga värken.

Eftersom det gick så fort med Moa fegade jag ur lite och gick och la mig i sängen igen (tänkte att vågrätt läge inte skulle påskynda det hela lika mycket som om jag skulle stått upp)

Får en till värk i sängen efter 6-7 minuter och ringer då in till förlossningen. Hon som svarade måste trott att jag var knäpp, haha..
Presenterade mig och sa att jag trodde jag skulle föda barn rätt snart och undrade om de hade plats på DS?
Jodå, visst hade de plats men så ville hon veta hur länge jag haft värkar och hur ofta de kom osv..

Det kunde jag ju inte riktigt svara på eftersom jag ju typ bara haft två värkar.. Då skrattade hon och sa att trean kunde ju vara lite lurig så hon tyckte jag skulle avvakta, ta en dusch och försöka vila..
Och visst, jag inser ju oxå att man inte kan kasta sig iväg direkt efter två värkar. :)
Så vi la på och då får jag nästa värk på en gång, helt plötsligt så var det två minuter emellan.. Börjar resa mig upp ur sängen (ett helt kapitel om man är gravid ska ni veta) och känner hur det liksom knäpper till i magen. Och precis som de andra gångerna går vattnet.
Som tur va hade jag och sonen bytt säng så jag tar två långa kliv in i badrummet och hinner precis sätta mig på toaletten.. Och nu gör det ont! Ropar på J som kommer upp och säger åt honom att klä på sig och ringa till sin bror som skulle vara barnvakt. (som hade varit hos oss och kollat på film och åkt hem precis, så han var vaken).

Sen ringde jag tillbaka till DS och till samma BM som jag pratat med några minuter tidigare.. Och jag gissar att hon hunnit få upp min journal för nu sa hon att det var bara att komma in. (Moa gick ju på en timme och fyrtio minuter)

Så ut i bilen och gasen i botten.. Och så parkera utanför ingången. Och hela tiden kom värkarna med ca 2 minuter emellan, och ont som attans gjorde de.. Hade fullt sjå med att ta mig in på rummet.
Och precis som sist så måste J parkera om bilen, hehe.. stackarn, helt stressad ut och leta plats..
Iaf så koom vi till förlossningen vid tio i ett och jag bad rätt oomedelbart om lustgas..
Så undersköterskan fick lite bråttom med att skriva in mig och sätta dosan på magen som mäter hjärtljuden. Mäta värkarna tyckte hon inte vi behövde, det var ju rätt uppenbart att de kom ofta och att de var starka..
Så in med Bm och fram med lustgasen.. Kan ju inte riktigt påstå att det vart nått jätte hallelujamoment eftersom värkarna gjorde så jäkla ont, men jag hann iaf få nått annat att tänka på.. (och så tyckte jag gasen luktade/smakade konstigt den här gången, det minns jag inte sen tidigare?)

Efter en två-tre värkar med min nya kompis lustgasen riktigt känner jag hur hon glider ner och ber Johnny dra av mig brallorna och när han ändå håller på kan han ju ta trosorna oxå..

Här blir det helt plötsligt fart på personalen, fixa om sängen, fram med grejer, kan jag möjliiiiigen lyfta på rumpan och sätta mig på nått underlägg (låter ju plättlätt om det nu inte var så att man har ont hela tiden och helst vill sitta helt still och bara andas lustgas, haha)

Sen är det bara dags att krysta, och efter två krystvärkar (jag är lika impad varje gång vilken kraft man besitter i sin kropp) så ber de mig pausa, (PAUSA!!??!?! ) då huvudet precis står inför att födas.. Inte är man direkt intresserad av att pausa och "lättandas" då...? Nehejintejagiaf..
..trycker på lite till (tror inte ens jag hade lust att vänta på nästa värk) och sen är huvudet ute och resten av kroppen med..
Får upp den finaste lilla tjej i famnen, som direkt får full sån APGAR poäng. I hela 16 minuter har vi hunnit vara på förlossningen, då klockan nu var 01.06. Majj gadd, rätt glad att vi är klara med det här barnafödandet nu, hade inte velat gjort detta hemma el i bilen?

Sen får vi fika, väga mäta lillskorpan, som känns jätteliten med sina 3650 gr jämför med syskonen :) och vid tretiden rullas jag upp till hotell BB och J åker hem och sover hemma med kidsen och sin bror.

Trots att det tog precis lite över timmen och gjorde galet ont, så är det en bra förlossning, jag hinner med i svängarna och hinner ju iaf in på rummet och har hela tiden full koll på läget.. det vart liksom aldrig panik med nått. Iof berodde det ju säkert på att Moa gick så pass snabbt så jag liksom var förberedd denna gången oxå och att man jobbat inom vården.. Inget konstigt med sjukhus och vad som händer där liksom.. Så helt klart nöjd med hela grejen.. :)