Vart tog energin vägen??

Sitter i soffan och tuggar lite rastlöst på en godis, som min syster ringde och avslöjade att hon gömt i ett av skåpen. Bra skit det där, det är sånt godis vi hade i de små påsarna på borden på bröllopet. Det vart en massa över och hon gömde stora påsen i ett skåp så inte barnen skulle hitta, och sen glömdes påsen bort.. Tills idag..
Fast egentligen borde man slänga hela påsen, den kommer ju med all säkerlighet leda till plus på vågen, hål i tänderna, sockerspeedade ungar och bråk om vem som fick flest godisar trots att man delat lika...

Iaf, sitter jag här i min soffa och känner mig liksom missnöjd på nått sätt. Kan inte riktigt sätta fingret på exakt vad det är, men trökigt är det iaf..

Antar att det är för att jag ogillar den där dagisstarten och det är måndag imorgon? Eller för att jag IOM den där dagisstarten ska börja jobba lite mer på riktigt? Är inte helt nöjd med min jobbsituation, samtidigt är den jävligt bekväm. Bra betalt, nära, fria arbetstider, kan jobba hemifrån och kan styra rätt mycket över mitt jobb..
Ändå saknar jag ett riktigt jobb.. (min arbetsplats är ju lite si o så) och när jag kollar på "riktiga jobb" så suckar jag lite över att jag måste ha fasta arbetstider och resväg och ev gå ner i lön osv... Hur var det, man kan inte både äta kakan och ha den kvar va?? Eller kan man hitta en kaka som både kan ätas och sparas? Som en sån surdeg liksom?? De tar ju aldrig slut.. :P

Eller så är det den där thailandresan jag går och velar över? När ska vi åka? I februari över sportlovet, så Adde inte missar så mycket skola? Eller senare i mars/april då biljetterna börjar bli lite billigare?
Och vilka ska vi åka med? Jag tycker ju det är kul att åka med några och skulle ju helst åka med ett helt gäng om jag fick välja, men hittills verkar det inte vara direkt några som är sugna??
Vilka i-landsproblem va?

Som löken på laxen är jag nog rätt irriterad på Ebba oxå, som bara vägrar sluta amma.. Och på mig själv som inte fixar att sluta att amma henne.. Men hon har varit så ledsen senaste dagarna, (dagisstarten som spökar?) och då är det så lätt att ge efter.. Och nätterna, vi som ordnat till så hon bara ammade en gång per natt vid fyra, det var den enda amningen jag hade kvar, nu snuttar hon halva nätterna och vill helst sova med tutten i munnen som nån jävla napp.. Grrr!

Och så är det några andra småsaker som jag inte vill nämna, men som upptar mina tankar..

Nä, får hoppas humöret styr till sig, så här kan man ju inte ha det.. Kanske behöver man sura loss ordentligt för att sen skaka av sig allt och komma loss alla negativa känslor?

Jag borde ju titta på min snygga man, kika på alla fina bröllopsbilder, studsa på små rosa moln och sätta igång och öva på att skriva mitt nya efternamn!

Och ja varsågoda, blombud, strippogram, vinkvällar eller en dag på spa går absolut bra att erbjuda just nu?.. ;)